Juglandaceae:

Valnötter

Juglans

Redaktör: Oscar Franzén
Inom släktet finns 21 arter, men bara en handfull av dem är intressanta för odling i Sverige. Alla arter har ätbara nötter, men storleken, skalets tjocklek och smak varierar mycket.

Äkta valnöt, som är den art vi kan köpa i affären, odlas i mindre skala i Skåne och på Gotland. Enstaka träd kan dock hittas betydligt längre norrut, men för att få mogna nötter krävs normalt 4 till 4,5 frostfria månader.

Manchurisk valnöt är ett vanligt park- och prydnadsträd i Sverige. Den anses härdig till zon V i Sverige, men för att ge några större skördar av nötter krävs nog lägre zoner än så.

Grå valnöt och svart valnöt är två arter vildväxande i östra nordamerika som anses härdiga till runt zon IV respektive III. Båda har i USA funnit traditionell användning både som timmer, för färgning och deras ätliga nötter. Idag är det framförallt svart valnöt som odlas för det värdefulla virket.

Japansk valnöt är härdig (minst till zon III/IV) och kraftigväxande, men nötterna är ganska små och med tjocka skal. Det finns dock en botanisk variant kallad hjärtnöt med större hjärtformade nötter och tunnare skal.

Det finns också flera olika hybrider mellan valnötsarterna. En av de mer kända är den som på engelska kallas Buartnut, en korsning mellan grå valnöt och hjärtnöt.

Alla valnötter, men speciellt svart valnöt, producerar ämnet juglone i sina blad, rötter, bark och fruktskal. Juglone verkar som gift för vissa växter och är ett sätt för valnötterna att minska konkurrensen. Effekten är starkast under kronan, men kan sprida sig lika långt som rötterna.

Många vanliga släkten såsom Malus, Pyrus, Alnus, Rubus och Tilia anses påverkas negativt av Juglone.

Arter

Buartnut (J. x bixbyi) [ej publicerad]
Grå valnöt (J. cinerea) [ej publicerad]
Hjärtnöt (J. ailantifolia var. cordiformis) [ej publicerad]
Japansk valnöt (J. ailantifolia) [ej publicerad]
Manchurisk valnöt (J. mandshurica) [ej publicerad]
Svart valnöt (J. nigra) [ej publicerad]
Äkta valnöt (J. regia) [ej publicerad]